Lite frustrerad ikväll. Först är man på jobbet och gör det man är ålagd och sedan kommer man hem och fortsätter att från 16-23 göra sina handlingar och val utifrån barnens behov. Nej förresten jag valde själv att gå ut och såga ner några grenar i ett träd som förberedelse för en trädkoja. Självklart tillsammans med de två äldsta. Det slutade iofs med att S välte stegen på J med gråt och tandagnisslan som följd. Jag valde faktiskt även själv att sätta ett par degar, ett projekt som dock blev klart nyss tack vare de yngsta som ville ha uppmärksamhet. Men, valet att försöka få barn gjorde vi själva. Det är nu jag påminner mig själv om 10-90 eller vet det 7-93… Jag är inte bitter eller sur, men ganska mycket trött och frustrerad ibland men tack och lov så är tacksamheten och glädjen större och djupare ❤️??
