Det är inte den isländska sångaren rubriken syftar på utan det träd som stod vid ån bakom hönshuset. Stod – dåtid. När vi åt kvällsmat säger farmor plötsligt ”Det föll en björk.” Och mycket riktigt, i den varma och helt stilla sommarkvällen hade en av våra 15 metersbjörkar valt att lägga sig ner för gott. Utsidan var fin men insidan var helt rutten och det är som bekant det senare som är viktigast. Innan dess hade vi njutit av sommaren och gjort en cykel-utflykt till Skärsjö och tagit årets andra bad.
