Ibland önskar man att barnen gjorde mer som man säger än som man gör 🙂 men oftast är det ganska charmigt och bra för självdistansen. Idag hade vi besök av vår härliga klättrande vän Lotta och Signe visade genast att hon också kunde. Och Jonah och jag är redo för larm i natt 🙂 PS. Sötaste kycklingen är tyvärr inte vår utan grannens.
