Så äntligen fick vi ta med oss våra guldklimpar och åka hem. Det var härligt att få möta familjen med mormor och morfar och farmor men mest av allt med stolta storasyskonen. Dock inte helt okomplicerat när båda vi håla, klappa och krama trots att de båda både snorar och hostar och tvååringen dessutom lägger sig på golvet och gråter för att hon inte får bära 🙁 Nåja, det går nog över… Åtminstone till tonåren…
