Ja bara för familjen Ardeby alltså. Lite småsjuka barn och trötta föräldrar och barn gjorde att vi inte orkade med den 4 h långa resan till Senoren 🙁 Det blev dock delvis en trevlig helg ändå med besök hos kusinen i hennes nya fina hus. Äntligen är de bofasta bara 30 min bort. Hurra! Söndagen innehöll dock många andra rop och skrik än hurra 🙁 Varför ska grötskålar och annan mat nödvändigtvis ner på golvet? Varför nöjer de sig inte med att dra i sitt eget hår? Varför måste man gallskrika så fort man inte får som man vill? Varför måste saker stå på minst 2 m höjd för att vara utom räckhåll för någon som bara är 86 cm? Tur att regnbågen dök upp till slut med hopp och löfte från livets herre om att allt blir bra till slut. Och dessutom var Jonah själv utan förälder på kalas idag. Milestone! 
