Det blir för mycket. 5-åringens dagliga utbrott när han inte får sin vilja fram och som gömmer godis och luras, 3-åringen som vill bli buren hela tiden och inte äter och terroriserar småbröderna, 2*9-månaders som vaknar 3-4 ggr per natt var och gnäller för mycket dagtid. Älskar er men orkar inte med er. Gör det än då. Kanske är det sann kärlek. Att älska är inte att vara fylld av sköna känslor, det handlar om att lägga ner sitt liv för någon annan. ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner” – Jesus. Inte ett ord om sköna känslor eller egen tillfredsställelse för mitt eget liv. Så, jag fortsätter vagga, läsa, mata, leka, byta, tvätta, bada, borsta, klä, hjälpa, bära, natta, skjutsa, sjunga etc. Med andra ord – älskar er, våra fina, härliga, jobbiga barn!
Tack till M&M som tog hand om småbröderna så att vi fick paddla en sväng med de stora. Kanske är det där skon klämmer, brist på närvaro och uppmärksamhet (och inte på tydlighet och hårda gränser som jag tenderar att tro). Förlåt i så fall.